Esters valpning

Under helgen var det beräknat att Ester skulle valpa och hon visade med sitt beteende i torsdags att det började närma sig. Så under helgen har det vara passning och koll på henne hela tiden.

Men i söndags kändes det som att något inte var helt ok och min oro steg när Ester började blöda på kvällen. Några samtal till veterinären under dagen och kvällen resulterade i att vid midnatt åkte vi till Bagarmossens djursjukhus. På nätterna så är det bara en veterinär i tjänst vilket kan göra att de måste prioriera fallen. När jag pratade med dem vid nio-tiden på kvällen hade de en operation på gång som skulle ta 2-3 timmar. Så därav var det ingen idé att skynda sig dit för då skulle vi få sitta i väntrummet och vänta. I väntrummet satte tre hundar till, en tik som hade valpat men där det tillstött någon komplikation, en tik som skulle snittas och en till hund med någon annan åkomma. De som väntat längst hade varit där i drygt två timmar när vi kom.

Så efter ca 30 minuter kom sköterskan och registrerade oss, då var operationen avklarad och de skulle snart börja ta in oss andra. Så efter ytterligare ca 15 minuter fick vi komma in till röntgen och när den var avklarad så började Ester med förlossningsarbetet. Snacka om att känna sig dum!

Nåväl, vi fick ett undersökningsrum att sitta i och en extra filt. Efter en dryg halvtimme kommer veterinären in för att göra en undersökning. Och då ser man ju fosterblåsan och hon är i full fart med förlossningsarbetet... När veterinären undersöker Ester så konstaterar hon att valpen är stor men verkar ligga i rätt läge. Röntgenbilden visade att det bara var en valp. Veterinären berättar att de ska börja med kejsarsnitt på den andra tiken och att om Ester inte har förlöst valpen själv när de är klara med den så tar de in Ester för kejsarsnitt. Jag får en telefon och nummer till sköterskan som också kommer vara på operationen men som kan gå iväg om det är akut. Veterinären avslutar med att säga att Ester måste vara stark och ta i ordentligt om hon ska kunna förlösa valpen själv. Nu kändes helt rätt att vi åkt in.

Jaha, då satt vi där själv. Ester fortsätter med förlossningsarbetet och efter ca en timme kommer valpen ut! Ester är ju snabb och äter upp moderkakan och slickar lite på valpen. Jag är framme och tar bort hela fosterblåsan och upptäcker att valpen inte visar några livstecken. Ringer efter sköterskan samtidigt som jag försöker få igång valpen. Sköterskan kommer med en gång och tar med valpen till operationsalen där de provar med syrgas. Efter några minuter kommer hon tillbaka med valpen som är död.

Vi lägger valpen så att Ester kan pyssla med den. Ester slickar lite på den och hyfsar till navelsträngen bra. Se bryr hon sig inte mer om valpen förrän jag börjar kolla på den men när jag slutar slutar hon strax efter och pysslar om sig själv.Jag flyttar undan valpen och Ester kollar lite där valpen hade legat men söker inte mer efter den.

Efter ett tag kommer veterinären in och vi pratar igenom lite vad som hänt. Sen ska vi åka hem men lite strul med kortläsare och att personalen är upptagen med de inneliggande djuren gör att vi kommer iväg strax efter kl 5.

Ester har både igår och idag velat vara nära och ha full koll på var jag är. Hon följer med från rum till rum men annars verkar hon må bra. Hon ska ju egentligen ligga i valplådan och pyssla med valpar och inte vara uppe och gå omkring.

Väntans tid

I dag är det 63 dagar sedan första parningen och inget har hänt här ännu. Så vi förbereder oss för väntan...

Ny kamera

Nu är det en vecka kvar till valpning och det börjar bli dags att fixa det sista här hemma. Så i veckan var jag och köpte mig en ny kamera vilket Ester säger sitt om...

Annars är detta den vanligaste posen Ester har, och det syns ju tydligt att det börjar närma sig.

Två veckor kvar

Nu börjar det närma sig! Igår var det två veckor kvar till beräknad valpning. Under senaste veckorna har det märkts på Ester att hon inte vill gå lika långa promenader, VÄLDIGT intresserad av all mat som görs iordning i köket och att hon ligger på andra sätt och andra platser här hemma.

Då det de senaste dagarna har varit kallt har inneburit att Ester ska ha sitt täcke på sig... Ester HATAR att ha täcke eller väst på sig. Varje gång man sätter på henne det står hon som förstenad med hängande huvud och svans. Hon kan stappla fram så hon kommer ut för att sedan sprätta lite och sen är allt frid och fröjd.

Nu gäller det bara för mig att bli av med förkylningen så att jag hinner ut och njuta innan den riktiga vintern försvinner från Stockholm!