Jakten på Gordon

I torsdags kväll for jag och Ester till Kungsängen för att hjälpa till i sökandet av borderterriern Gordon, 10 år gammal, som då hade varit på rymmen i 5 dagar. Gordon hade rymt från en hundvakt som han var hos för första gången. Området som han rymt i gränsar till Livgardets skjutövningsområde vilket de skjutit i under veckan och Gordon är skotträdd. Under dagarna när de har övningar i området är det avlyst och man får inte gå in i området. En hund som är borta blir "förvildad" och skygg för människor, så som husse och matte, redan efter en till två dagar. Detta gör att Gordon inte har kommit fram till husse och matte när de har sett varanda och de har lockat på honom.

Gordons lill-matte Linnéa och hennes sambo Krisitian möte upp oss och visade var Gordon hade blivit sedd under dagen. Ester och jag gick omkring i området utan att träffa på Gordon fram tills det var mörkt och vi var tvungna att söka oss tillbaka till bilen där jag hade lämnat/glömt pannlampan på biltaket. Sen anslöt jag till Gordons husse Björn och Eva med basenjin Trasan som söker efter hundar. Tyvärr ingen lycka under kvällen för dem heller. Även Gordons matte Susanne kom dit en sväng efter att de fått tag på en husvagn att bo i. Då det inte fanns mer för mig att göra for jag hem för att återkomma på fredagen efter jobbet.

Under fredagen bestämmer Karin och Casper att de kommer med tillsammans med Freddy. Så jag hämtar hundarna på dagis och Karin och Casper hemma hos dom. Väl framme i Kungsängen så bestäms att vi ska gå in i övningsområdet och prova att släppa hundarna. Vi går vägen fram och tillbaka en bit för att sedan sätta oss och fika i en korsning med bra uppsikt åt flera håll. Hundarna hoppar omkring och leker en del. efter fikat går vi in på tvärvägen och efter ca 100 meter åker Freddys svans upp och han hoppar in i skogen vid några stenar. När Ester kommer fram så stannar hon till och även hennes svans åker upp och hon börjar skälla. Vi går fram några steg till och ser Gordon sitta där! Efter en kort stund reser han sig upp och går ut på vägen och börjar gå bort från oss tillsammans med Ester och Freddy. Vi följer efter på avstånd och Ester och Freddy kollar med oss att det är ok att följa med. Gordon accepterar att de följer med honom. Efter en liten stund ökar han farten och svänger runt en skjutvall. När vi hinner runt så är Gordon, borta. Vi låter Freddy och Ester visa vägen men vi är inte helt säkra på att de följde efter Gordon utan att det faktiskt fanns en hel del viltdofter också... Så efter en stund avbryter vi går tillbaka och möter upp Stef och hans bordercollie Ronja som spårar anddra hundar. Hon får jobba en stund men då v har klampat runt en hel del och det börjar skymma så avbryter Stef och vi går alla tillbaka till bilarna. Vi drar upp lite planer för lördagen då vi ska ses klockan 05.00 för att ha så lång tid som möjligt på oss inne området. Vid det här laget har de fina regnet över gått i snö och Gordon är där ute i skogen. In i bilen och starta färden hem, efter några minuter ringer Stef och säger att han ser Gordon! Tvärnit och fullfart tillbaka! Medan Stef visar på tomten där han såg Gordon så ser jag han gå över vägen femtio meter bort! Ut med Ester och Freddy ochfölja efter honom ner på allén han gick in på men när vi kommer in på allén så är Gordon borta igen. Nytt försök med att åka hem, några timmars sömn innan Karin ringer och väcker sjusovaren...

Efter att halkat igenom alla snö så kommer vi fram vid skjutområdet och sätter oss för att bevaka en av fällorna. Efter ett par timmar utan att sett något röra sig utom snö flingorna om fallit hela natten bestämmer vi att vi ska gå in med hundarna i området där vi träffade på Gordon kvällen innan. Vi tar oss runt hela rundan utan att se ett enda spår efter Gordon i nysnön. Tillbaka i bilen tar vi fram kaffetermosen men just då ringer telefonen och Gordon har setts på gården vid allén som han gick in på under gårdags kvällen! Full fart med bilen till gården där ägaren visar på spåren och vi kan se åt vilket håll han har gått. Ut med hundarna och följa spåren efter några minuter får jag syn på honom gåendes över ett av fälten. Ester springer fram mot Gordon men när han får syn på mig ökar han farten men möter då Freddy och Karin. Han byter riktning och hundarna följer med medan förarna tar andra vägar. En del snurrande runt några dungar innan Gordon bestämmer sig för att sticka iväg över fältet. Vi kan spåra honom fram till en sommarstuga där spåren försvinner under några granar. Efter en stund hittar vi på spåren igen och Ester och jag tillsammans med Stef följer spåret. Efter en stund kan vi inte se spåren mer då snö i träden har börjat töa och falla ner på marken. Ester har visat tydligt att hon spårar Gordon och jag låter henne hålla på ett tag, vad hon visar på är att Gordon verkar ha cirklat runt och gått bakom oss iväg mot några andra hus. Resten av dagen förflyter utan att Gordon syns till. Då vi har fått tag på en fälla som kräver bevakning sitter Ester och jag tillsammans med Karin och Freddy på pass fram till 22. Hem för att sova några timmar och sen vara tillbaka till 06.15.

Ut med Ester och Freddy och gå runt vid gården där han synts på lördags morgonen. Inga spår efter Gordon som nu inte synts till sedan innan lunch på lördagen. En liten samling vid gården och omgruppering. Då vi ska stanna kvar och de andra börjar ge sig iväg så kommer kaffetermosen fram och vad händer då? Jo några hundra meter bort längs med vägen syns Gordon komma travandes! Lotta som möter honom med bilen ropar på oss så jag och Ester sätter fart längs med vägen. Vi chansar på att han viker av som han gjort dagen innan vilket han gör men är för långt borta för att jag ska se honom. Då kommer Stef i sin bil och kan följa efter honom och när han inte kommer längre med bilen släpper han ut Ronja som springer med Gordon. Då Gordon efter en stund viker ut på kalhyggen och mot håll som han tidigare inte varit i avbryter vi för att inte stressa honom att springa bort från området. Under de närmaste timmarna får vi lite spridda observationer i området men ingen tydlig indikation på vart han är på vägen. Då vi omgrupperar oss så kommer ett samtal till husse Björn att de har honom på ett fält några kilometer bort. Då husse och matte vill ha med borderligan hoppar vi in i bilen och kör dit. När vi kommer fram ser jag Gordon ute på ett plöjt fält med två personer till fots nära honom och två på motocross. De vallar honom att stanna kvar på fältet och han drar sig mot en liten dunge ute på fältet. När han kommer dit så är en av personerna så nära honom att hon slänger sig efter honom och får tag på honom! Matte kommer från ett håll Ester och jag från ett annat, och sen kommer alla som varit med från flera håll! Glädje tårar och ett superfast tag av matte och husse med två koppel på Gordon fotas och kramas det!

Gordon är nu hemma och sover hos sin matte och husse. Husse och matte har under veckan han var borta, förutom att vara oroliga för sin älskling, även varit febersjuka, inte haft någon ordentlig plats att sova på i området och där med varit slutkörda mentalt och fysik. Under de här dagarna har Ester och jag lärt känna många nya människor som ställer upp för andra hundägare och hjälper till att söka efter deras hundar Nu när allt har gått bra och slutat lyckligt känns det extra trevligt att ha fått möjligheten att hjälpa Gordon att få komma hem.