Ok, kaxig som jag lätt blir när jag har tråkigt så blev det någon form av utmaning med att Ester och jag ska starta i lydnasklass 1 på KM i Lydnad som går den 1 juni, kvällen för Årets Border i Herrfallet. Och det där var ju inte så genomtänkt kanske då vi för 3 år sen, när vi faktiskt tränade lydnad, var de enda som ställde upp i Novis klassen. Efter platsliggningen, eller det repeterade läggandet av Ester, ska gå in och köra våra moment så börjas det småfnissa för att sluta med goda skratt när det blir dags för inkallningen... Men det var ju faktiskt det enda moment som jag själv trodde, och vi faktiskt fick, klart godkända poäng i!
Så med drygt fem veckor kvar till att starta i lydnasklass 1 så kanske vi faktiskt måste börja träna. Så Liv på dagis frågar om jag och Karin vill med och träna. Visst tisdag efter jobbet bestäms. Men det där med efter jobbet är ju en ganska lös tid så det vara bara köpa lite fika och sätta sig och fika med dagisfröknarna Liv och My och vänta på Karin...
När kaffet är slut, fika brödet är upp ätet och man börjar fundera på när det börjar skymma ute så kommer Karin. Ester blir lika glad som vanligt och ska fram tillsammans med Freddy och hälsa.
Men vad gör hunden? Jo, hon lyckas ju halka till samtidigt som hon ska upp och krafsa med frambenen och ramlar därmed bakåt över sitt högera bakben och vrider till det på något sätt! Kan inte stödja på det direkt efteråt. Vi provar med att ta in henne i lekrummet med matta för att se om hon stödjer på benet. Men nä inte riktigt dock vill hon ju leka med alla grejor där inne... När vi får henne att sätta sig ner s håller hon på att ramla då benet petar nästan rakt ut!
In med hunden i bilen och iväg till veterinären på Årsta kliniken fem minuter bort. När vi kommer fram och jag tar ut Ester ur bilen så går hon relativt obehindrat! Men efter en liten tvekan så bestämmer jag mig för att gå in och höra om de har tid. Tack vare att de är så snälla och trevliga så klämmer veterinär Jennie in oss mellan två inbokade patienter för en koll. Hon tar anamnesen och klämmer, sträcker, drar och känner. Men ingen reaktion hos terriern Ester. Jo en liten ryckning i benet kom det när det var utsträckt i ytterläge...
Så ordinationen blir vila och lugn motion. Kanske tur för mig att jag fått en ursäkt för att jag inte kommer att ha hunnit med att lära mig lydnas 1 till den 1 juni...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar